Våldsbejakande vänsterextremister

En ungdomsdominerad subkultur
Brottslighet inom den autonoma miljön
Grupperingar
Antifascistisk Aktion (AFA)
– Revolutionära Fronten (RF)
– Förbundet Allt åt alla
– Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF)
Kampanj- och aktionsnamn
Den militanta djurrättsaktivismen
Mötesplatser

En ungdomsdominerad subkultur

Några organisationer i egentlig mening finns inte inom den autonoma miljön, eftersom man motsätter sig hierarkiska strukturer. Däremot finns grupperingar eller nätverk som har en mer eller mindre organisationsliknande struktur.  De exempel som ges här är de mest tongivande.

Miljön bedöms vara starkast i södra Sverige, framförallt i Malmö/Lund-området, Västra Götaland och Småland. Samtidigt är det svårt att peka ut enskilda orter eftersom aktivister ofta reser för att stötta sina kamrater på andra ställen under aktioner och demonstrationer, vilket innebär att aktiviteten tillfälligt kan gå upp på enskilda platser.

Enligt Säkerhetspolisens uppskattning finns det cirka hundra individer i Sverige som är beredda att själva begå vänsterideologiska brott. Det totala antalet personer inom den autonoma miljön som på olika sätt stödjer våld är fler, uppskattningsvis ett tusental.

Miljön kan beskrivas som en politisk subkultur med ungdomar som engagerar sig i en rad rättvisefrågor, och där personer rör sig mellan olika engagemang och nätverk.

Verksamheten inom den autonoma miljön är mycket beroende av ett fåtal individers drivkraft. Om en ledande aktivist hamnar i fängelse eller av andra anledningar upphör med sitt engagemang brukar det märkas tydligt i en sjunkande aktivitetsnivå på en hel grupp eller ort.

Den verksamhet som bedrivs inom den autonoma vänstern är oftast laglig. Det arrangeras festivaler, konserter, filmkvällar, studiecirklar, föreläsningar, flygbladsutdelningar och demonstrationer. Den olagliga verksamheten är dock en naturlig och grundläggande del i en politisk miljö som inte ställer upp på samhällets lagar och regler.

Brottslighet inom den autonoma miljön

Trots att det finns personer inom den autonoma miljön med en tydlig vilja att avskaffa det svenska statsskicket så utgör miljön i dagsläget inget sådant hot, enligt Säkerhetspolisens bedömning. Antalet individer som är beredda att själva begå brott är för få.

Däremot utgör den autonoma miljön enligt Säkerhetspolisen ett hot mot ”delar av det demokratiska statsskickets grundläggande funktioner”, eftersom man på olika sätt angriper förtroendevalda och enskilda tjänstemän. Den autonoma miljön är också ett konkret och tydligt hot mot enskilda personer inom den högerextrema miljön.

I rapporten Våldsam politisk extremism, utgiven av Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet (2009:15), framgår att under en tioårsperiod var personer knutna till den autonoma miljön misstänkta för 160 fall av olika typer av våldsbrott, som misshandel, grov misshandel och vållande till kroppsskada. Framförallt riktade sig brotten mot politiska motståndare.

När det gäller brott som olaga hot, ofredande och olaga intrång var aktivister ur den autonoma miljön under samma tidsperiod misstänkta vid knappt 150 fall.

Grupperingar


Antifascistisk Aktion (AFA)

AFA är ett landsomfattande utomparlamentariskt socialistiskt nätverk av grupper, som är ”oberoende och självständiga”, enligt dem själva. De beslutar om sin egen agenda, vilka frågor de arbetar med och på vilket sätt. Grupperna måste dock ställa sig bakom nätverkets plattform, att arbeta ”mot sexism, rasism, kapitalism och homofobi”.

I plattformen skriver AFA att man ”har som mål att krossa fascismen i alla dess former”, och att man genom en revolution vill ersätta det kapitalistiska samhällssystemet med ett ”stats- och klasslöst samhälle.”

Syftet med AFA är att utbyta information och erfarenheter och att samordna större aktioner och demonstrationer. Det finns ingen central styrelse eller representanter för AFA, men lokalgrupperna har landsmöten varje år då nya grupper kan väljas in i nätverket.

I exempelvis Stockholm har AFA haft låg aktivitet med få medlemmar under senare år, mycket beroende på att den utåtriktade aktiviteten inom den högerextremistiska miljön under samma tid varit sparsam. För att bli medlem i AFA måste man godkännas av medlemmarna, ofta beviljas medlemskap först efter en prövoperiod.

Citat: AFA försvarar våld

Tidningen Göteborgs fria intervjuade 2009 en person som varit med i AFA i åtta år. Såhär svarade hon på frågan om varför gruppen använder våld mot människor:

För att få bort nazisterna från gatorna och eftersom nazisterna rekryterar utifrån idén att de är fysiskt överlägsna. Vi vill visa att de inte är det och hur ocoolt det är att gå med eftersom man själv kan åka på stryk. Det är vår strategi, vi handlar inte efter vad som är rätt och fel, utan vi gör sådant som vi vet fungerar.

Skillnaden mellan vårt våld och nazisternas våld är att i högerextrema grupperingar är våldet en enande faktor, och ett huvudsyfte med verksamheten. För oss är våld endast en påtvingad nödlösning som fötts ur vänsterns behov av självförsvar. Vi använder bara trubbigt våld, inte några knivar eller skjutvapen. Vi skulle kunna ha strategin att skjuta av alla nazister, men vi vill inte bli av med personerna utan med grupperna. Vi är stolta över vår verksamhet, men vi är inte stolta över våra metoder.

(Källa: Göteborgs fria, 2 november 2009  www.goteborgsfria.nu/artikel/81171#ixzz2UhpqgwZN)


Revolutionära Fronten (RF) 

Revolutionära Fronten bildades efter kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001 som en reaktion mot AFA, som man ansåg hade tappat det verkliga politiska arbetet och allt mer kommit att utgöra en ”livsstil” för aktivisterna.

RF består av lokala grupper utspridda på några orter i framförallt Mellansverige, men som person går det även att vara medlem direkt. RF ser sig som en organisation, men har inte någon central ledning. Man ställer dock höga krav på sina medlemmar. I regelverket står det bland annat:

Man skall uppträda respektabelt och alltid företräda med gott exempel. Både på aktiviteter och i vardagen betraktas vi i egenskap av medlemmar i organisationen.
Man skall närvara så ofta man kan på aktiviteter anordnade av organisationen.
Man engagerar sig fullhjärtat i organisationen och övrigt engagemang kan enbart omfatta fackliga och enfrågeorganisationer.
Organisationens interna förehavanden är totalt hemliga.
Som medlem avger du en rimlig medlemsavgift en gång i månaden baserad på din inkomst.

Även RF vill förändra samhället i grunden genom en revolution. I dagsläget arbetar man med att bemöta ”alla attacker mot arbetarklassen”, vilket enligt RF innebär allt från att arbeta mot statliga lagförslag till att attackera högerextremister fysiskt.

Revolutionära Fronten har på en del platser under senare tid kommit att ersätta AFA som har en liknande agenda, men som för en allt mer tynande tillvaro. Det har tidigare varit konflikter mellan de båda grupperingarna, men samarbeten förekommer. Det händer också att samma personer engagerar sig inom båda nätverken.

En tidigare AFA-aktivist beskriver relationen mellan de båda grupperingarna som att AFA har sett RF som en ”huliganfirma”, medan RF å sin sida har sett AFA som ”arroganta teoretiker”.

Citat: Våld är en taktisk fråga

”Revolutionära fronten erkänner alla kampmetoder och ser fredligt motstånd och revolutionärt våld som lika delar av den revolutionära klasskampen. Användandet av revolutionärt våld ser vi som en rent taktisk och politisk fråga och inte som en moralisk.”

(Källa: Ur Revolutionära Frontens principförklaring, återges på den vänsterextremstriska webbportalen Motkraft)


Förbundet Allt åt alla 

Förbundet Allt åt alla är en revolutionär autonom grupp som verkar för klassamhällets avskaffande: ”Vi ska som organisation delta i de frågor och konflikter som för arbetarklassen samman. Vi är motståndare till alla former av klassamarbete”, skriver man på sin hemsida.

Gruppen engagerar sig i en rad olika frågor, som arbetsrätt och boendepolitik. Exempelvis har den arrangerat så kallade ”överklassafaris”, bussresor till mer välbeställda stadsdelar under parollen ”Odla ditt klasshat”.

Förbundet Allt åt alla argumenterar för en mångfald av strategier i kampen mot högerextremism, där både fredliga och våldsamma metoder ingår. Organisationen har samlat pengar till aktivister i Revolutionära fronten som dömts för grova våldsbrott.

Citat:

Efter en våldsam demonstration mot Svenskarnas parti i Stockholm i augusti 2014 visade Allt åt alla att man stöder direkt våld mot människor. En utvärdering av händelserna ger förslag kring hur våld mot nazister bör utövas.

”Vi menar att skiljelinjen mellan ”bra” och ”dålig” taktik inte löper mellan våld och icke-våld, utan mellan en taktik där vi bestämmer, och en där någon annan, i det här fallet polisen, sätter spelreglerna. Istället för att på polisens villkor och framför medias liverapporteringar delta i skådespelet i Kungsträdgården, borde den ”smala” militansen ha riktats direkt mot nazisterna via öppningar och passager utanför rampljuset, och den ”breda” militansen ha strategisk förtur.” (Allt åt alla 3 september 2014)


Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF)

SUF är en fristående syndikalistisk ungdomsorganisation som är uppbyggd av ett antal självständiga lokalklubbar. Man startar ofta kampanjer för olika ändamål och samarbetar då med andra autonoma nätverk. Bland annat var det SUF som låg bakom kampanjen Osynliga partiet . Syndikalistiska ungdomsförbundet arrangerar också kurser om den autonoma vänstern, där deltagarna bland annat får lära sig hur man bör agera för att inte bli gripen av polis i samband med ”konfrontativa aktioner”, eller hur man ockuperar hus.

Citat:

När ungdomskravaller bröt ut i Köpenhamn försvarade Syndikalistiska ungdomsförbundet i Malmö detta på följande vis:

”SUF Malmö gör som bekant inte skillnad på upplopp och upplopp när det gäller arbetarungars kamp att slippa ta skit från staten, oavsett om det är aktivister från Ungdomshuset eller ungdomar från arbetarområden som står upp mot den rasistiska polisens svinaktiga beteende.
Er kravall är vår kravall!
We don’t need no water, let the motherfucker burn!
/SUF Malmö”
(SUF Malmö 16 februari 2008)

Kampanj- och aktionsnamn

Inom den autonoma miljön använder sig aktivister ofta av tillfälliga aktionsnamn som passar för det enskilda ändamålet. Här följer några exempel.

Osynliga partiet

Under valrörelsen 2006 bildades kampanjen Osynliga partiet, som samlade aktivister från olika delar av den autonoma miljön. I protest mot arbetsmarknadspolitiken spred man flygblad, demonstrerade, blockerade, vandaliserade och hotade företrädare för en del borgerliga partier, företag och Arbetsförmedlingen. ”Osynliga Partiet är alla vi som kämpar för att få vara mer än arbetskraft”, stod det att läsa på kampanjens hemsida.

Reclaim the Streets

Detta och liknande namn har använts vid olika gatufester där en del av gatan ockuperas för att symboliskt befria det offentliga rummet från kapitalismen. Vid flera av gatufesterna har skadegörelse riktats mot omkringliggande butiker, restauranger och banker.

Djurens befrielsefront, DBF

Ett aktionsnamn som används av militanta djurrättsaktivister vid olika typer av hot, skadegörelse och utsläpp av djur. Härstammar från det amerikanska Animal Liberation Front (ALF). Alla som är ”minst vegetarianer” och utför aktioner enligt DBF:s riktlinjer får kalla sig för DBF.

365-rörelsen

Under valrörelsen 2014 blev flera politiker från olika riksdagspartier hotade av aktivister som agerade under namnet ”365-rörelsen”. Man ägnade sig även åt skadegörelse. I ett pressmeddelande tog rörelsen avstånd från riksdagsvalet och jämförde Sverige med en enpartistat.

Fördjupning

• Stahre, Ulf: Reclaim the Streets – om gatufester, vägmotstånd och rätten till staden.

 

Den militanta djurrättsaktivismen 

Den militanta djurrättsaktivismen är en politisk enfrågemiljö som brukar räknas till den autonoma miljön. Men i princip (undantag finns) är den en egen, avgränsad aktivistmiljö. Aktivisterna förenas genom såväl djurrättskampen som en livsstil där veganism är en central del.

Aktivisterna arbetar för att avskaffa allt som den uppfattar som förtryck av djur. Det kan handla om djurförsök, uppfödning av djur, försäljning av kläder med pälsdetaljer, försäljning av mat från djur med mera. En ideologisk skillnad framträder gentemot den övriga autonoma miljön som är klart socialistisk till sin inriktning. Inom djurrättsrörelsen finns sympatier även för miljörörelsen och Miljöpartiet.

Argumentation

En argumentsamling från Djurens befrielsefront tar upp vikten av att jobba med både fredliga och militanta metoder:

Vi vet att vi måste gå tillväga genom bred kamp, det vill säga både genom direkta aktioner, mer ’fredliga’ protester, civil olydnad, informationsspridning med mer. Skillnaden i handlandet ligger i effektiviteten (…) Trycket måste öka mot djurförtryckarna, och det gör det inte med flygbladsutdelningar en eller ett par gånger per år. Att stå med skyltar och skandera utanför en affär kommer inte att få affären att stänga – de måste tvingas.

En aktivist från Djurrättsalliansen, själv dömd för hemfridsbrott och grov skadegörelse, sa i Sveriges radios program Kaliber 2010 att det är viktigt att personer som säljer päls är medvetna om att de löper risk att råka ut för aktioner från militanta djurrättsaktivister.

Sedan kan man ju diskutera lagen hit och dit, och vad som är korrekt och vad som kan vara strategiskt riktigt. Det är ändå någonstans en situation där miljontals djur dör varje dag. Och det är ju där någonstans man måste utgå när man diskuterar de här sakerna. Och tycker man att det är viktigt, att man tycker att det är fel att de här djuren dör och lider på det här sättet, då tror jag att man kan rättfärdiga en hel del saker.

De aktivister som stödjer olagliga metoder menar att arbete med demokratiska medel inte ger önskat resultat och att de därför är tvingade att använda mer drastiska metoder. De anser att deras moral, att värna djuren, står över de lagar som finns. Förtrycket av djur går enligt dem att jämställa med förtryck av människor, och det förekommer att paralleller dras mellan djurindustrier och Förintelsen under andra världskriget.

Det finns en uppfattning hos militanta aktivister att de i framtiden kommer att hyllas som frihetshjältar som gick före andra i kampen för djurens befrielse, istället för att som idag ifrågasättas.

Även inom den militanta djurrättsmiljön heroiseras dem som dömts för brott i kampen för djurens rättigheter. Det pågår insamlingar till personer som dömts till böter och skadestånd, och aktivister uppmanas att skicka uppmuntrande brev till kamrater i fängelse.

Fördjupning

Mötesplatser

Det finns flera mer eller mindre officiella mötesplatser för den autonoma vänstern, både fysiska och virtuella.

Webbportalen Motkraft (www.motkraft.net) fungerar som anslagstavla och nyhetsförmedlare. Vid större aktioner går det ibland att följa händelseutvecklingen genom direktrapportering på siten.

Socialism.nu är ett chattforum ”för socialister”, och används bland annat av den autonoma vänstern.

Facebook. Mycket av nätaktiviteten har under senare tid flyttat över till Facebook. Under hösten 2012 startade till exempel Revolutionära Fronten en Facebook-grupp.

De mer organisationsliknande grupperingarna har sina egna hemsidor, till exempel Revolutionära Fronten (http://revfront.org/). Där sprids propaganda och information om aktiviteter. Sidorna används också för att hänga ut och hota meningsmotståndare.

Det finns också fysiska lokaler, till exempel bokkaféer, på flera orter som utgör samlingsplatser för vänsterautonoma aktivister, och där det arrangeras föreläsningar och säljs våldsbejakande propaganda.