Våldsbejakande islamister

Sympatisörer till terrornätverk
Det ledarlösa motståndet
Internets betydelse
Verksamhet inom miljön

Sympatisörer till terrornätverk

Inom den våldsbejakande islamistiska miljön i Sverige finns inte organisationer och grupperingar på samma sätt som inom exempelvis våldsbejakande högerextremism, och inte heller kampanjer och aktionsgrupper som bland våldsamma vänsterextremister. Istället handlar det framförallt om lösare sociala nätverk som förenas av en ideologi.

Däremot finns i Sverige sympatisörer till utländska terrorgrupper och nätverk, till exempel al-Qaida, Jabhat Fatah al-Sham, somaliska al-Shabaab och Daesh (den senare organisationen tidigare ofta benämnd Isis, Islamiska staten eller IS) , i Syrien och Irak. En del sympatisörer arbetar för att rekrytera fler aktiva anhängare i Sverige till sådana terrorgrupper. En del av dem reser utomlands för att ta värvning för träning och strid.

780px-Flag_of_al-Qaeda_in_Iraq
Flagga som har använts av ”al-Qaida i Irak”

Al-Shabab
Al-Shabaabs statsflagga

Ensamagerande

Fenomenet med ensamagerande, terrorister som agerar mer eller mindre självständigt och som därför är svåra för säkerhetstjänsterna att upptäcka, har blivit ett allt större hot i och med att den jihadistiska ideologin vunnit framgångar i Europa.

Daesh har genom ett flertal uttalanden på olika nivåer uppmanat enskilda sympatisörer att genomföra attacker i väst. Enligt de norska forskarna Thomas Hegghammer och Petter Nesser (2015), som studerat attentat och attentatsplaner med koppling till Daesh i Västeuropa, Nordamerika och Australien mellan januari 2011 och juni 2015, har Daesh valt en decentraliserad attackstrategi framför att genomföra centralt styrda attacker (studien omfattar alltså inte attackerna i Paris i november 2015 och Bryssel i mars 2016).

Den tydligaste uppmaningen från Daesh till enskilda sympatisörer att begå attentat eller mord i USA och Europa kom från organisationens talesperson Abu Muhammed al-Adnani den 22 september 2014. Efter den uppmaningen ökade den här typen av attacker av ensamagerande drastiskt. Ett exempel är attentaten som utfördes av Omar Abdel El-Hussein 2015 i Köpenhamn mot ett evenemang där konstnären Lars Vilks skulle tala och mot en vakt utanför en synagoga (http://samtalskompassen.samordnarenmotextremism.se/valdsbejakande-extremism/valdsbejakande-islamism/historik).

Den jihadistiska rörelsen är icke-hierarkisk till sin struktur. De olika delarna: grupper, predikanter, sympatisörer och webbsidor, är framförallt sammanlänkade av ideologin, som har globala anspråk och uppfattas som tilltalande för många unga. Såväl propagandan som kontakter och operationellt stöd finns idag lätt tillgängligt på internet och ökar ideologins spridning och därmed risken för attentat utförda av enskilda personer eller grupper.

2016 dömdes till exempel en 20-årig lärarstudent från Stockholm till fängelse för förberedelse till terrorbrott. Enligt domen hade han skaffat material för att bygga en bomb som han ska ha planerat att detonera någonstans i Sverige. 20-åringen hade av allt att döma radikaliserats på egen hand, bland annat genom att konsumera mängder av jihadistpropaganda på internet.

Inflytelserika jihadistiska ideologer som Abu Musab al-Suri och Anwar al-Awlaki (http://samtalskompassen.samordnarenmotextremism.se/valdsbejakande-extremism/valdsbejakande-islamism/ideologi/) har sedan tidigare uppmuntrat till den här typen av självständiga attentat i väst. Instruktioner till att bygga bomber och genomföra attentat har varit publicerade ibland annat al-Qaidas nättidskrift Inspire. Men idén om ett ”ledarlöst motstånd”, där personer och celler agerar självständigt för att lättare undkomma säkerhetstjänsterna, är inte ny och känns också igen från såväl den högerextrema miljön som den vänsterautonoma.

En högerextremistisk terrorist som var inspirerad av den här taktiken var Timothy McVeigh, som 1995 sprängde en statlig byggnad i Oklahoma i USA och dödade 168 människor (http://samtalskompassen.samordnarenmotextremism.se/valdsbejakande-extremism/valdsbejakande-hogerextremism/historik/).

En annan är den norske terroristen Anders Behring Breivik som på egen hand dödade 77 människor i Oslo och på Utöya 2011 (http://samtalskompassen.samordnarenmotextremism.se/valdsbejakande-extremism/valdsbejakande-hogerextremism/ideologi/).

(Källa: Thomas Hegghammer och Petter Nesser: ”Assessing the Islamic State’s Commitment to Attacking the West”, Terrorism Research Initiative, volym 9, nr 4, 2015.)

Internets betydelse

Internet spelar idag en stor roll för rekrytering, utbildning och propagandaspridning. Några fysiska möten med representanter för terrororganisationer behövs inte. Någon gång kring 2004 kan man märka ett skifte, menar till exempel den amerikanske terroristexperten Marc Sageman. Fram till dess var de flesta våldsbejakande islamistiska nätverk ett resultat av möten mellan släkt och vänner, men därefter klev internet fram som den främsta inspirationskällan och kontaktskapande plattformen.

På nätet finns propagandafilmer och våldsbejakande budskap tillgängliga från världens alla hörn. I slutna chattrum kan ungdomar, hundratals mil från varandra, bekräfta och förstärka varandras åsikter, och några kommer att se sig manade att agera.

De nätforum som används kan vara knutna till någon internationell extremistgrupp, eller allmänna forum som Paltalk, där det skapas särskilda ”rum” för ändamålet.

Ett exempel på hur kontakter knyts på nätet är det internetbaserade nätverket som omgav och inspirerade den 19-årige svensk som 2007 dömdes till fängelse av en bosnisk domstol för att ha planerat terrorattentat mot europeiska mål. Han hade via internet kontakt med likasinnade i Danmark, Storbritannien, USA och Kanada, varav flera som han aldrig träffade.

I och med konflikten i Syrien har sociala medier som Facebook fått en märkbart ökad roll för att sprida våldsbejakande islamistisk propaganda och rekrytera unga muslimer till att göra väpnad jihad.

Genom internet sprider också al-Qaida sin nya strategi om ett ledarlöst motstånd i Väst. Ett exempel är den internetbaserade tidskriften Inspire.

Daesh ger ut en liknande tidning som Inspire, med namnet Dabiq efter en stad i Syrien där, enligt en religiös berättelse, ett viktigt slag kommer att stå. Man har mycket skickligt och medvetet utnyttjat internet och sociala medier för att sprida propaganda, uttala hot mot sina fiender och rekrytera nya medlemmar. Bland annat publicerar terrororganisationens mediegren mycket professionellt gjorda filmer där fångar avrättas mycket brutalt. Daesh sprider även filmer där medlemmar från olika länder uppmanar sina landsmän att ansluta till terrororganisationen, även från Sverige.

Inspire nr 11/2013

Läs mer om Inspire

Inspire är på engelska och använder sig av en lättillgänglig, modern layout. I tidskriften finns instruktioner för att tillverka egna bomber, och mycket fokus läggs i artiklarna på plikten av ”individuell jihad” – hur muslimer i olika länder själva kan slå mot islams fiender. Bland annat hyllas Taimour Abdulwahab som ett föredöme efter sin självmordsbomb i Stockholm 2010.
Anwar al-Awlaki är en ideolog som lyfts fram i Inspire. En annan är syriern Abu Mus´ab al-Suri, som propagerar för ett globalt jihad utfört av små autonoma celler i bland annat europeiska länder.
Även i Sverige har konstaterats att våldsbejakande islamister läser och låter sig inspireras av Inspire. I utredningen av de misstänkta mordplanerna på Lars Vilks 2011 fanns anteckningar som en av de åtalade hade gjort från tidskriften.

 

 

Verksamhet inom miljön

Det finns flera sätt på vilka människor i Sverige genom konkreta handlingar stödjer våldsbejakande islamism. Några av de senaste årens rättsfall ger en viss inblick:

Finansiering. 2005 dömdes två personer till fängelse för bland annat förberedelse till terroristbrott, efter att ha förmedlat pengar till den irakiska terrororganisationen Ansar al-Islam. Pengarna ska bland annat ha samlats in i moskéer och sedan slussats vidare genom det informella banksystemet Hawala. Verksamheten var enligt europeiska underrättelsetjänster del i ett större europeiskt nätverk som samlade in pengar, förfalskade dokument och smugglade människor till stöd för den väpnade islamistiska kampen i Irak.

Propaganda. En svensk medborgare som sitter fängslad i USA dömd för att där ha upprättat ett träningsläger för jihadister drev även olika webbsidor som distribuerade våldsbejakande material. Från webbsidorna kunde anhängare ladda ner en stor mängd terroristhandböcker vars originalutgåvor hade scannats in, bland annat handböcker i bomb- och gifttillverkning.

Rekrytering. Fallet med mannen på fritidsgården i Rinkeby, är ett exempel på hur aktiv rekrytering kan gå till. Ett annat är fallet med Ali (båda fallen beskrivs under avsnittet Vägen in). Det förekommer också att personer från extremistgrupper i andra länder bjuds in för att tala vid sammankomster i Sverige. Så skedde till exempel 2009 när en ledare inom al-Shabaab medverkade vid en konferens i Göteborg. Sociala medier på internet spelar också en stor roll för rekrytering och propagandaspridandning.

Ansluta till utländsk extremistgrupp. Ett stort antal svenskar och andra européer har de senaste åren rest till Syrien och Irak för att i Daeshs och andra al-Qaidainspirerade gruppers regi utbildas i träningsläger, delta i strider eller utföra terrorattentat.
Ökningen av antalet personer som reser för sådana syften är exceptionellt stor. Före Syrienkonflikten hade endast några tiotal svenskar rest för att ansluta till någon islamistisk extremistorganisation utomlands. Då var resmålen bland annat gränsområdet Afghanistan/Pakistan, Somalia, Jemen, Tjetjenien och Bosnien.

Faran ur ett svenskt och europeiskt perspektiv är om de återvänder motiverade att använda våld i ideologiskt syfte även på hemmaplan. De kan efter hemkomsten också bidra till att inspirera andra i Sverige, och även rekrytera andra till att åka iväg för att delta i krig.

Planera och genomföra attentat. De senaste åren har flera svenskar dömts eller åtalats i Sverige för att ha planerat att använda våld utifrån en våldsbejakande islamistisk ideologi. Till exempel dömdes fyra personer 2012 till tolv års fängelse för att ha varit i färd med att döda anställda vid tidningen Jyllands-Posten i Köpenhamn. 2011 åtalades tre personer, men friades för att ha planerat att döda konstnären Lars Vilks som hämnd för hans karikatyr av profeten Muhammed. I december 2010 genomförde Taimour Abdulwahab ett självmordsattentat i centrala Stockholm som dock bara dödade honom själv.

 

Källa ”Verksamhet inom miljön/rekrytering”: UN-report S/2010/91, sid. 28.