Våldsbejakande högerextremister: Vägen in

Vilka lockas till miljön?
Kännetecken
Röster inifrån 

Vilka lockas till miljön?

Att gå med i en högerextremistisk grupp är ett kraftfullt ställningstagande som väcker starka reaktioner hos omgivningen. Den som tar ett sådant steg måste därför vara beredd på att förlora vänner, kanske även jobb, få problem med relationen till anhöriga etc.

Det betyder att det är vanligt att det finns någon särskild händelse eller erfarenhet som motiverar individen. Det kan handla om en kränkning, frustration eller otillfredsställelse. Den behöver inte vara av det slag som är uppenbart för omgivningen, även kränkningar som kan se små ut utifrån kan spela en stor roll för individen.

I likhet med i andra extremistiska miljöer är det sällan ideologin som varit drivkraften och lockelsen bakom att någon gått med. Snarare lockar tillhörighet, bekräftelse, känslan av att vara i händelsernas centrum och bli betydelsefull genom att tilldelas uppgifter i rörelsen.

 

Kännetecken

De högerextremistiska grupperna ställer ofta stora krav på sina medlemmar. Den som går med måste hjälpa till, vara ute på helger och dela ut flygblad, affischera på nätter, delta i möten och sammankomster. Det gör att personen har svårt att hinna med andra vänner och kan uppfattas som svårtillgänglig av omgivningen.

Det kan vara lätt att tro att det alltid går att känna igen den som går in i en högerextremistisk organisation, men påfallande många markerar inte sin tillhörighet på något tydligt sätt. Vissa väljer att tatuera sig eller ha uniformsliknande kläder.  Men att dra sig undan, etablera nya vanor och skaffa sig nya vänner kan också vara viktiga signaler till omgivningen.

Någon som tidigare aldrig läst böcker kanske plötsligt är helt uppslukad av allt som rör andra världskriget. Någon som tidigare aldrig lämnade datorn börjar träna kampsport intensivt och månar om sin kropp. Signalerna behöver inte vara helt tydliga och utgör i sig inga bevis. Ofta är det själva förändringen och ett icke kommunikativt beteende som man kan ta fasta på.

 

Röster inifrån

Stefan, 33 år
Aktiv i den våldsbejakande högerextrema miljön som ledare för en mindre nazistorganisation

Stefan kommer ihåg när han för första gången blev intresserad av högerextremistiska grupper i Sverige. Det var när han slog på teven 1993 och hamnade i en film som hette ”Rasist, javisst”, en dokumentär om nazister och främlingsfientlighet som visade en provkarta av sin tids grupper från både den rasistiska och den antirasistiska miljön. Han säger att han såg alla dokumentärer av det här slaget som gick på teve de här åren och spelade in allt han kom över på VHS. Filmerna har han fortfarande kvar.

Läs intervjun med Stefan