Våldsbejakande högerextremism: Ideologi

Rasism och judehat
Krigare i ett heligt raskrig
Några av den våldsbejakande högerns ideologer
Counterjihad

Rasism och judehat

Det finns fortfarande partier och organisationer som kallar sig nationalsocialister eller fascister, och som håller fast vid såväl den rasbiologiska ideologin som den klassiska antisemitismen. I dessa grupper spelar också revisionismen ofta en stor roll, dv s att försöka bortförklara förintelsen av 6 miljoner judar och andra grupper under andra världskriget och på olika sätt skriva om historien.

Men många partier och organisationer inom den moderna extremhögern försöker idag att fjärma sig från tredje rikets Tyskland, dess ledare, idévärld och symboler. En del av detta är taktiskt betingat, men det har också skett vissa förskjutningar i begreppsbilden jämfört med tidigare decennier. Det innebär att rasfrågorna allt oftare ersätts med en mer löst hållen invandringsfientlighet och stereotypa uppfattningar om andra kulturer och religioner, främst islam.

 

Judehatet uttrycks på nya sätt och av andra grupper än tidigare. Många av de mest öppna antisemiterna har en koppling till konflikterna i Mellanöstern. Det förekommer att debatt kring och kritik av olika aktörers agerande, främst staten Israel, har inslag av uråldriga antisemitiska föreställningar. Vi ser även nya grupper som använder hot och våld mot personer med judisk bakgrund eller mot judiska institutioner.

Det finns anledning att skilja mellan den genuina extremhögern och de s k högerpopulistiska partierna som ställer sig bakom parlamentarismen, och sällan är öppet våldsbejakande. Det svenska exemplet Sverigedemokraterna försöker fjärma sig från sina rötter i fascistiska och nazistiska miljöer. I våra grannländer har liknande partier ofta en mindre kontroversiell bakgrund, de startades ofta som protestpartier kring andra frågor, t ex mot skattetrycket.

Krigare i ett heligt raskrig

Högerextremister ser samhället som genomsyrat av det judiska inflytandet, mångkulturalism och liberalism. De ser sig som en del av en motståndsrörelse som ska förändra samhället från grunden och det finns klart revolutionära inslag i deras ideologi.

Eftersom de högerextremistiska idéerna har så svagt stöd i det öppna offentliga samhället upplever aktivisterna ett utanförskap. Den egna politiken kan endast diskuteras med andra i organisationen, det gör att gruppen svetsas samman.

Aktivisterna uppfattar sig ofta som ett slags krigare i ett pågående heligt raskrig där de måste strida för den vita rasens överlevnad. Organisationernas medlemmar har figurerat i rättsliga processer om olaga vapeninnehav eller ertappats med att lägga upp vapenförråd.

Syftet med vapen av olika slag är inte enbart att kunna angripa motståndare eller försvara sig. De stärker även självkänslan och inger en känsla av makt och betydelse. Läger där aktivister tränas i att använda vapen fyller delvis samma funktion.

Några av den våldsbejakande högerns ideologer

Extremhögern har inte några särskilda ideologer som det alltid hänvisas till. Men under de senaste decennierna har det förekommit några personer som fått en starkare ställning när det gäller att formulera rörelsens idéer.

Porträtt: David Lane och det amerikanska inflytandet

De svenska högerextremisterna har även inspirerats av militanta amerikanska rasistgrupper. En av de personer som haft störst ideologiskt inflytande är David Lane (1938–2007), en amerikansk vit extremnationalist som dömdes (till 190 års fängelse) för mordet på den judiske radiomannen Alan Berg 1984, och satt fängslad resten av sitt liv.

Lane influerades tidigt i sitt liv av nazismen i Tyskland och gick med i olika rasistiska grupper som Ku Klux Klan. Han var med och bildade organisationen Der Bruder Schweigen (Det tysta brödraskapet), även kallad the Order, som låg bakom en mängd brott varav mordet på Alan Berg var ett. Samtidigt dömdes ytterligare ett antal personer i denna rörelse som också fått en ställning som martyrer för rörelsen.

Lane har skrivit flera böcker och hans artiklar har publicerats i svenska nazisttidningar. I boken Revolution listar han 88 föreskrifter för aktivisten. Här den åttonde bokstaven i alfabetet, 88 ska utläsas Heil Hitler. Lane är också känd för att ha myntat uttrycket ”De 14 orden”: ”Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn.”

Det amerikanska inflytandet kan spåras bland annat i svenska organisationsnamn som Vitt Ariskt Motstånd (VAM), på engelska White Aryan Resistance (WAR) och fängelseorganisationen Ariska brödraskapet, på engelska Aryan Brotherhood.

William Pierce och Turner Diaries

Ur den amerikanska högerextremistiska rörelsen kom även doktorn i fysik William Luther Pierce (1933–2002) som skrev ett antal böcker under pseudonymen Andrew McDonald, varav i synnerhet Turner Diaries blivit mycket läst och spridd i högerextremistiska kretsar.

Turner Diaries beskriver i romanform hur en liten grupp tar till vapen och strider för den vita rasens överlevnad. Gruppen kallar sig i boken The Order och stod förebild för en verklig organisation med namnet Der Bruders Schweigen. Romanen ska ha inspirerat de två män som dömdes för att ha placerat ut bomben i Oklahoma City 1995. 2011 gavs boken ut på svenska av Svenskarnas parti.

(Källa: Göteborgsposten 2011-07-30: Läs artikeln här)

The Hunter, en annan roman av Pierce, handlar om ett rasligt enmanskrig. Det fanns tankar kring att den kunde ha inspirerat den s k Lasermannen som agerade i början av 1990-talet i Stockholm.

Pierces romaner har fått flera efterföljare, även en del på svenska språket. Ett exempel är Uppmarsch mot Ragnarök som är skriven av Magnus Söderman, tidigare en av ledarna inom Svenska motståndsrörelsen, senare fri skribent, främst för podcasten och nättidningen Motgift, och med en nära relation till Svenskarnas parti. Även boken Revolution i välfärdsstaten  som skrevs av några nazister i Mälardalen i mitten av 2000-talet är ett exempel på hur aktivister inom den våldsbejakande extremhögern försökt skriva om kampen på ett mer litterärt sätt.

Porträtt: Ian Stuart och Vit makt-rörelsen

De sista resterna av den nazistiska rörelsen, med rötter i 1920- och 30-talen, hade kunnat dö tillsammans med de sista som själva varit med. Men på 1980-talet återföddes nazismen som en ungdomsrörelse. En del av detta skedde genom att den omskapades till en ungdomskultur med uniformsliknande kläder, rockmusik och en mindre hierarkisk framtoning.

White Power var ett begrepp som hämtades ur den amerikanska rörelsen, och som en gång myntades av nazistledaren George Lincoln Rockwell. Men det fick en förnyad styrka i samband med att delar av skinheadsrörelsen i Storbritannien tog det till sig och förändrade rörelsens uttryck och former.

Ledande i denna process var Ian Stuart Donaldson (1957–1993) som förutom att vara sångare i det populära bandet Skrewdriver organiserade aktiviteter inom extremhögern. Han började sin karriär som organisatör i det extremnationalistiska partiet National Front. Men senare bildade han Blood & Honour som blev motorn i en löslig rörelse som växte genom rockkonserter med band som framförde rasistiska budskap till punkrock.

Ian Stuarts budskap förmedlas framför allt i hans låttexter. Kamp, stolthet och utmålande av rörelsens fiender och samhällets kris är vanliga teman. Skrewdrivers skivor säljs fortfarande och låtarna framförs även av andra artister. Den skinheadsdominerade rasistiska Vit makt-rörelsen, där det fanns ett starkt samband mellan våld och ymnigt intag av alkohol, har dock blivit historia. Åtminstone i Sverige.

Porträtt: David Duke, KKK och judehat

David Duke (född 1950) är en amerikansk konservativ politiker som kandiderat för Republikanerna i Louisiana, men som också varit ledare för Knights of the Ku Klux Klan (en av flera organisationer som hävdar att de för vidare arvet från den gamla klanen). Han var under en period på 1980-talet invald som demokrat i representanthuset i Louisiana. 1988 gick han över till Republikanerna. Han har kandiderat flera gånger i valet till delstatsguvernör men aldrig vunnit. 1990, den första gången han ställde upp som Republikan, kom han tvåa.

Dukes budskap kännetecknas av rasism, antisemitism och antikommunism. Han debatterar ofta den påstådda judiska makten i världen, framför allt över banker och media. Förnekanden av Förintelsen är en viktig del av Dukes budskap.

2003 dömdes han till 15 månaders fängelse för postbedrägerier och skattebrott. Han hade också lurat tusentals av sina sympatisörer genom falska tiggarbrev där han påstod att han riskerade att förlora sitt hus, när han egentligen gjort en stor vinst på att sälja det.

(Källa New York Times 2003-03-13).

David Duke hålls högt som ideolog och författare bland svenska högerextremister, exempelvis Svenska motståndsrörelsen. De recenserar hans böcker, publicerar texter och har även bjudit in honom som talare vid flera tillfällen, bland annat 2005.

Citat: Amerika förtrycks av judar

2013 intervjuades David Duke av den iranska kanalen PressTV. Han påstod att det inte är palestinierna och Hizbollah utan staten Israel som är de verkliga terroristerna, och som ligger bakom miljoner människors död.

Enligt Duke håller sionister världen i ett järngrepp:

”Amerika är lika förtryckt, skadat och hotat av judisk extremism som palestinierna är, som det syriska folket är, som det libanesiska folket och som uppenbarligen även det iranska folket är.”

Senare under 2013 fick PressTV sitt YouTube-konto avstängt bland annat på grund av kritik mot att det förekommit antisemitisk propaganda i kanalen.

(Källa: http://davidduke.com/israel-real-terrorist-power-in-todays-world-david-duke-on-presstv/)

Counterjihad

Den så kallade Counterjihad-rörelsen är en löst sammansatt och mångfacetterad rörelse. Det som samlar rörelsen är föreställningar om att det pågår en så kallad islamisering av Europa. De delar även en intolerant syn på muslimer och islam. Den har ännu inte etablerat något starkt fäste som rörelse i Sverige, däremot spelar den en viktig roll genom nätforum och möten. Här sprids propaganda som fångas upp av så väl Sverigedemokraterna som mer militanta grupper. Det som enar den löst sammansatta rörelsen är följande grundläggande föreställningar:

  • Att islam är en totalitär politisk ideologi snarare än en religion. Som ideologi förespråkar islam krig och expansion.
  • Att det pågår en konspiration i syfte att förslava västvärlden. Konspiratörerna utgörs av den europeiska eliten, bland annat regeringarna, och arabländerna. Konspirationen kretsar kring en påstådd överenskommelse, som tillåter muslimer att invandra till västländer utan att behöva integreras, i utbyte mot olja.
  • Att det sker en successiv ockupation av främst Europa. Dels genom invandring, dels genom barnafödande. Muslimer utgör en så kallad ”demografisk bomb” som successivt islamiserar länder genom att bli allt fler. Målet är att skapa ett europeiskt arabien – Eurabia. Även liberala och sekulära muslimer innefattas i konspirationsteorin, antingen som tysta medlöpare eller att de taktiskt döljer sin hemliga agenda.

Alla inom counterjihadrörelsen delar inte samtliga grundläggande föreställningar. Alla tror inte på en konspiration bakom skapandet av Eurabia. Men dessa personer kan likväl tala om Eurabia, eftersom invandring och demografisk utveckling påstås leda till samma resultat som konspirationsteorin. Föreställningen är att den muslimska befolkningen tar makten genom att vara i majoritet. Den muslimska majoriteten kommer därefter att införa sharialagar och förtrycka ickemuslimer.

Något som skiljer allmänt islamofobiska grupper från de som tillhör counterjihadrörelsen, eller använder counterjihadretorik, är stödet till staten Israel och ett ställningstagande mot antisemitism. Men det hindrar inte att grupper med antisemitiska åsikter tidvis deltar i counterjihadsammanhang. För att bli accepterad fullt ut i rörelsen krävs i regel att gruppen eller organisationen tar ställning för Israel.

Säkerhetspolisen anser att det är viktigt att vara observant på utvecklingen inom Counterjihad-rörelsen, som uppfattas som ett nytt potentiellt hot.

Counterjihad har diskuterats mycket efter 22 juli-attentaten i Oslo och på Utöya, eftersom Anders Behring Breivik hämtade en del av sin inspiration från rörelsens nätforum. Men Breiviks budskap är inte enkelt, han lånar från många rörelser i sitt 1 500 sidor långa dokument. De främsta måltavlorna vid 22 juli-attentaten var ju inte muslimer utan den norska socialdemokratin och den centrala politiska makten i Oslo.

Case: Anders Behring Breivik

Vad hände?
På eftermiddagen den 22 juli 2011 dödades åtta människor när en kraftig sprängladdning detonerade i regeringskvarteren i Oslo. Gärningsmannen, den 32-årige Anders Behring Breivik, hade sedan en längre tid planerat attentatet och det som han sedan skulle göra.

Efter explosionen begav han sig till ön Utöya där det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade ett sommarläger. Förklädd till polis sköt han under loppet av cirka en timme ihjäl 69 personer med två olika automatvapen. Han greps sedan av polis.

Varför?
Innan Anders Behring Breivik genomförde terrorattentaten skickade han ut en 1 500 sidor omfattande skrift, där han redogör för en rad högerextrema åsikter. Han beskriver hur det västerländska samhället infiltrerats och hotas av marxister och islam, och att han sedan 2002 arbetat målmedvetet för att kunna inleda kriget mot vad han kallar ”den kulturmarxistiska eliten” i Europa.

Han argumenterar för utplånandet av ”mångkulturalism” och ”Eurabien”, det senare en konspirationsteori om muslimers maktövertagande i Europa som finns inom Counterjihadrörelsen. Breivik kallar sig själv kristen, och har varit engagerad i det norska Fremskrittspartiet fram till 2007. Han har tidigare också varit aktiv på flera högerextrema nätforum.

Hur gick det?
Olika psykiatriker kom fram till olika slutsatser om Anders Behring Breiviks psykiska hälsa. I en första rapport klassades han som paranoid schizofren, med vanföreställningar. Ett andra utlåtande menade tvärtemot att han inte var psykotisk, däremot extremt narcissistisk. Oslo tingsrätt dömde den 24 augusti 2012 Anders Behring Breivik till 21 års fängelse. Breivik valde att inte överklaga domen.

 

Fördjupning
Det har kommit mängder av litteratur och gjorts flera TV-reportage om händelserna, framför allt i Norge. Här är några exempel:
• Stormark, Kjetil (2012): Da terroren rammet Norge – 189 minutter som rystet verden, Kagge Pocket.
• Borchgrevink, Aage Storm (2012): En norsk tragedie; Anders Behring Breivik og veiene till Utöya, Gyldendal.
• Seierstad, Åsne (2013) En av oss, Albert Bonniers förlag

Fördjupning

• Expo Research: Counterjihadrörelsen – en del av den antimuslimska miljön (Expo 2012)
• Öyvind Strömmen (2012): ”Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa”

Källa ”Counterjihad”: Säkerhetspolisen, Expo Idag, www.expo.se