Samverkan

Det är en demokratisk rättighet att tänka och tro hur man vill, hur extrema åsikterna än är. Men att bruka våld som medel för politiska eller ideologiska syften är brottsligt. Det innebär alltid ett allvarligt hot. Både mot individen själv och mot samhället.

Arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism kräver därför ett brett perspektiv. I grunden handlar det om hur vi i samhället bygger upp en stabil tro på demokrati och mänskliga rättigheter. Hur vi utvecklar upplevelsen av att höra till, vara delaktiga och känna förtroende till samhället och till varandra. Det förhållningssättet bör även gälla för brottsförebyggande insatser som vill nå unga i riskzonen för våldsbejakande extremism.

 

Framgångsfaktorer

Utgångspunkten för samverkan är att olika verksamheter kompletterar varandra med resurser och kunskaper som gör att problem kan lösas på ett bättre sätt. Unga som riskerar att dras in i våldsbejakande extremism kan samtidigt befinna sig i andra riskzoner eller ha problem hemma, i skolan eller på fritiden. Därför behövs ofta ett samlat stöd från olika aktörer. Utan det uppstår lätt stuprör inom olika system och att ingen ser eller tar ansvar för helheten.

Samverkan mellan personer som representerar olika verksamheter är inte helt oproblematisk utan en komplex process som kommer att kräva tid och engagemang för att bli framgångsrik. Man kan behöva prova sig fram för att hitta de arbetsmetoder och rutiner som fungerar bäst.

Det finns gott om erfarenheter av och dokumentation om förebyggande samverkan. Följande framgångsfaktorer är viktiga:

Tid – ett långsiktigt arbete tar tid att etablera och genomföra
Ledning – tydlig och engagerad ledning hos alla parter ger samverkan legitimitet och nödvändig styrning
Struktur – samordning kräver en tydlig organisatorisk struktur
Relationer – samarbeta utifrån gemensam respekt och intresse för kompetens, roller och ansvar
Kontinuitet – satsa på regelbundna möten och kommunikation (både internt och externt)
Samsyn – samverkan bygger på en gemensam bild av direktiv, syfte och medel
Gemensamt mål – skapa en tydlig målsättning från gemensamt uppdrag som följs upp och utvärderas kontinuerligt

Våldsbejakande extremism Vägen in i våldsbejakande extremism: radikalisering och rekrytering

 

Samtalskompassen

Trygghet on och offline

Trygga relationer on & off line

Trygga relationer mellan vuxna och barn gör det lättare att uppmärksamma när tankar, attityder eller beteenden blir oroande. Vuxna som är närvarande i vardagen tar del av eller får information om situationer och händelser. Ibland påverkar beteendet en situation som utlöser en händelse, ibland är det själva händelsen som påverkar situationen som utlöser beteendet. Det finns inget självklart orsakssammanhang. Ju fler vuxna som har sökarljus, desto större möjlighet att identifiera vilka vi bör vara måna om att nå. Tidiga insatser minskar riskerna och ökar chanserna att hjälpa.

Samverkan

Kommun – Polis

Att förebygga unga människors väg in i våldsbejakande extremism är en del av samhällets brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Det bygger på ett gemensamt ansvar genom samordnad samverkan mellan kommun och polis. Det är ett demokratifrämjande arbete som värnar alla människors lika värde och rättigheter.

Det riktar sig till unga som:
• riskerar att själva söka sig till eller rekryteras till våldsbejakande extremistmiljöer
• behöver stöd för att vilja förändra sin situation och söka alternativa svar på sina behov

85 % av landets kommuner har samverkansöverenskommelser med polisen. Överenskommelserna ska utgöra basen för ett stabilt och varaktigt samverkansarbete mellan två jämbördiga parter i det lokala brottsförebyggande arbetet. Ett förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism är ett perspektiv av brottsförebyggande arbete. Målet är att ingripa tidigt för att förebygga brott. Samverkansöverenskommelser mellan kommun och polis gör det möjligt att förebygga riskzonen för destruktiva riskbeteenden som kan leda till radikalisering och kriminalitet.

 

 

SSP modellen

 


Nyckelaktörer

För att kunna samverka förebyggande kring unga som riskerar att dras in i våldsbejakande extremism är framför allt socialtjänst, skola och polis viktiga nyckelaktörer.  Andra aktörer i kommunen kan vara viktiga att involvera på olika sätt, som fältassistenter, fritidsledare, förenings- och församlingsledare, lokalt brottsförebyggande råd, yrkesgrupper inom sjukvården, barn- och ungdomspsykiatrin, med flera. Vem som har huvudansvaret avgörs efter lokala förutsättningar.

SSP-modellen

I en del kommuner utgår samverkan mellan nyckelaktörerna från parternas gemensamma ansvar att lyfta oro kring individer och andra problembilder i kommunen eller stadsdelen. Modellen kallas SSP-modellen (skola, socialtjänst, polis) eller SSPF-modellen (f=fritid). Syftet är att förhindra och minimera ungdomsbrottslighet, drogmissbruk och riskbeteenden. Målet är att skapa en trygg och säker stad där barn och ungdomar känner framtidstro och är delaktiga. Målgruppen är barn och unga i åldrarna 12-18 år som skolkar, misstänks begå brott, missbrukar eller befinner sig i destruktiva miljöer.

SSP-modellen bygger på att vårdnadshavare skriftligt godkänner att myndighetsanställda samverkansparter får lov att lösa sekretessen och öppet diskutera deras barn och ungdomar. Genom att delge varandra information om hur man arbetar kring en individ ges bättre förutsättningar att genomföra samordnade åtgärder i lämplig ordningsföljd.

Läs mer om modeller för förebyggande samverkan